Ny bur åt deguna

Våra kära husdjur lyckades ju gnaga hål i burens botten medan vi var i Österbotten. Degun blir ganska lätt uttråkade så jag misstänker att de inte gillade att inte bli utsläppta på tre dagar. Vi bestämde oss förstås för att belöna deras företagsamhet genom att uppgradera deras bur till en betydligt lyxigare variant. Det gamla akvariet hittade vi på huuto.net och så snickrade Jonas en liten kant så att vi fick fast det gamla gallret på akvariet. Vi har skrattat åt att det på nätet finns fullt med bilder på deguburar stora som små rum, men nu är vi inte bättre själva.

Octodon Degus

Våra små kräk blir mer och mer sällskapliga hela tiden. Fast de kräver nog att man har tid med dem för de behöver verkligen få komma ut ur buren åtminstone en gång varje dag och ganska ofta har vi inte tid med det förrän förrän efter att barnen somnat. Kvällsslappandet framför TV:n och datorn har minskat, men det är ju egentligen en ganska bra sak. 

Så fort man släpper ut dem ur buren hoppar de upp på en och klättrar och tvinnar och nafsar för att få något gott att äta. Det är allt annat än enkelt att fånga dem på bild för de är blixtsnabba och sitter bara stilla då de hittar något tillräckligt gott att äta men ganska ofta får de också för sig att de hittat något så gott att de genast måste springa och gräva ner godsaken någonstans. De är dessutom så nyfikna att de snusar, tuggar och hoppar upp på kameran och allt annat man håller i händerna.

Säg hej till Stinky och Mårran

För en knapp vecka sedan utökades vår familj med två fyra månader gamla degubröder. Stinky och Mårran lever i en bur i vårt hjälpkök och föga överraskande är deras största intresse att gnaga. De är inte riktigt fullvuxna ännu så de kommer troligen att växa lite till. Degun kommer från Sydamerika och i fångenskap är medelåldern kring sex år. Orsaken till att vi fastnade för just degu är att de är livliga, pigga, nyfikna, sociala och till skillnad från många andra gnagare är de faktiskt mer aktiva på dagen än på natten. De gillar att hoppa och kättra och behöver därför en hög bur. Om jag skall vara helt ärlig skulle vi förstås hellre ha en hund eller katt men eftersom jag är allergisk för alla pälsdjur är det inte möjligt. Min allergi för både hö (som är deguns huvudsakliga föda) och djuren samt det faktum att de sprätter omkring otroliga mängder spån och badsand är orsaken till att de får bo i hjälpköket och hittills har jag inte reagerat på dem. Vill man läsa mer om degun kan man bl.a. göra det här.

Det är enkelt att se skillnad på dem. Degun på bilderna ovanför är Stinky och Mårran är gråare.