fredag 1 februari 2013

Cupcakes med hög hatt


Eller hi - hat cupcakes som de brukar kallas har jag aldrig gjort förrän i dag. Det var kanske inte riktigt så svårt att göra dem som jag trodde men nog lite tidskrävande. Det tog två timmar allt som allt och då är jag ganska effektiv i köket. Nu återstår alltså bara en sak på min lista över sådant jag som jag absolut måste få prova baka.

Som muffins använde jag ett vanligt chokladmuffinsrecept som jag hittat hos Tove. Det har jag nog skrivit om förut här på bloggen. 20 stycken muffins fick jag då jag fördubblade receptet.


Sedan gjorde jag marshmallowglasyr (receptet hämtat ur boken "Dekorera cupcakes, kakor och tårtor" av Annie Rigg.

Man vispar sakta ihop 3 dl socker, 1 msk vatten, 4 äggvitor och en nypa salt över vattenbad. Det kinkiga här är att allt socker måste smälta så det är enklast om man har en termometer som visar när krämen är 60 grader. Därefter häller man allt i en annan skål och vispar medelhårt i ca 3 minuter. Det är viktigt att man spritsar på glasyren medan den är varm för den stelnar fort. Här får man ju gärna spritsa riktigt högt och fint. Sedan ställer man in cupcakesen i kylet i 15-30 minuter och under tiden smälter man choklad att doppa dem i.




Jag smälte 300 g choklad med två msk olja över vattenbad och det blev nog en hel del chokladsås över, men det svåraste momentet här är nog att doppa muffinsen utan att man gör märken i den snyggt spritsade marshmallowglöasyren och utan att hela härligheten lossnar eller smälter och rinner ner i chokladen. och för att lyckas med detta behöver man en hel del choklad. Till sist strödde jag strössel ovanpå.





Föreställ känslan då skeden sjunker igenom skalet av stelnad choklad till den mjuka frostingen och sedan gräver en grop i den mycket chokladiga muffinsen. Men jag måste nog varna för att de här cupcakesen är väldigt söta och mäktiga.

2 kommentarer:

  1. Så sjukt fina! Bara för att jag är nyfiken, vad är det som återstår på din lista över sånt som du vill prova baka? :)

    SvaraRadera
  2. Oj, har glömt att svara på din kommentar, förlåt! Det var minibiskvierna jag skrev om i förra inlägget.

    SvaraRadera