Idag är det två veckor sedan en sådan här liten Elias-skrutt kom till världen.
Det har varit två omtumlande veckor, två veckor då livet utanför vår bubbla inte riktigt berört oss. Äta är det bästa Elias vet och det syns. Nu är han redan så här pigg och vaken och orkar titta på då storebröderna leker med honom (eller egentligen med de nyupptäckta bebisleksakerna) och då mamma lagar pannkaka. Jag vet redan nu att tiden kommer att gå alldeles för fort. Jag vill ta vara på varje sekund av dessa få veckor då han ännu är så liten så liten. Jag kommer att glädja mig över varje framsteg han gör, så som alla föräldrar, förstås, men med en liten känsla av vemod tror jag.
Vad nöjd jag är över att ha hittat nåt att smacka på. |