Vi rörde ihop en äppelpaj barnen och jag igår. Det är just sånhärna saker man borde baka med barnen, så att det inte är så stor skillnad om barnen öser mjöl med rejäl råge på decilitermåttet eller om de tappar bort sig då de ska räkna sockerskedarna. Det blir ju bra ändå och man slipper onödigt tjafs i köket då man kan låta barnen sköta sin uppgift självständigt.
Bra arbetsfördelning hade vi också. Jag skalade äpplena och barnen skulle skära hälften var i bitar. Sedan skar Noah sig i fingret så att det började blöda (han ville förstås ha vass kniv som storebror och jag får kalla kårar av tanken på barnfingrar och vassa knivar men ibland tycker jag att de måste få prova i alla fall så då vänder jag ryggen till för annars står jag bara och säger "akta fingrarna" hela tiden) och då hade han inte lust att skära mer. Så han fick blanda ihop smuldegen istället. Ett tips är att smälta smöret om man har en treåring som ska göra smuldegen. Konsistensen blir inte likadan men treåringen klarar av att röra själv och behöver inte kleta med händerna i degen. Under tiden hällde Adam äpplena i formen, strödde kanel och farinsocker på. Till sist klickade jag ut smuldegen ovanpå. Lite hackade mandel ovanpå smuldegen gjorde pajen ännu lite godare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar