Vardagslunch

En ledig dag är det skönt att kunna laga mat i lugn och ro utan stress. Det behöver inte alls vara någon märkvärdig mat, tvärtom tycker jag att det är mycket tillfredsställande att tillreda traditionell husmanskost som går hem hos barnen. Jag tycker om tanken att min mamma, min mormor o.s.v. har lagat samma mat otaliga gånger till sina familjer. Och vad passar då inte bättre än köttbullar, potatis och brunsås?

Denna gång pressade jag potatisen eftersom äldre sonen gillar maskpotatis, som han kallar det. Det är ju också enklare för lillebror att äta potatisen pressad. Ett kriterie för vår matlagning brukar för det mesta vara att maten skall räcka till ca 3 måltider för hela familjen och att det därför skall vara sådan mat som är god uppvärmd. 

Valios Hiljamjölk testar vi för första gången efter ett tips av en kollega. Den är ohomogeniserad och har en fettprocent på 4,1-4,4 beroende på årstiden. Den har inte tillsatt D-vitamin. Barnen tyckte att den var jättegod. Själv skulle jag väl inte dricka den till maten direkt, men god är den nog. Nästa gång jag lagar gröt på mjök eller pannkaka är det nog ett måste att testa med denna. 

Det stora skärbrädet/grytunderlaget från IKEA som allting står på har nog varit mycket praktiskt att ha bredvid spisen. Det är så behändigt att bara kunna lyfta allting från ugnen eller spisen direkt på det och det skyddar också arbetsbänken bra.

Morsdag nr 4

Dagen började på bästa tänkbara sätt med att Jonas steg upp med barnen kl 6.15 och jag fick ligga kvar i sängen. Klockan 7.30 hoppade Adam dock upp i sängen och meddelade att jag skall få äta morgonmål i sängen, vilket han helt klart tyckte att var ett besynnerligt beteende. Det var alltså inte världens största överraskning då de kom in med frukostbrickan en stund senare, men lika uppskattat i alla fall förstås. 

Förmiddagen fortsatte ute i underbart väder och jag planterade lite sommarblommor. Hoppas de klarar nätterna ute nu då. Fast det går ju att bära upp dem på terrassen om de lovar frost någon natt ännu.

Denna kruka med tre rosa pelargoner i två olika färger och en "lankaköynnös" (jag har ingen aning om vad den heter på svenska) står vid vår infart. 

I dessa lådor planterade jag en snöflinga i mitten med silverekar och marketta. Jag behöver knappast påpeka att jag längtar efter att få upp terassstolparnas dekorationer och ytterdörrens smygar och lister.

Denna kabelrulle blev kvar här i byggskedet och sådant måste man ju utnyttja. De fina krukorna fick jag i morsdagspresent av barnen.

Några tallar färre

Nu har vi bättre sikt mot mot vägen från köksfönstret. Det ser lite tomt ut, men på ett bra sätt. I vintras skrev jag att det känns som om skogen är lite väl nära ibland då man tittar ut eftersom vi i byggskedet fällde så lite träd som möjligt för att vi skulle slippa ångra oss sedan. Nu har vi hunnit fundera på vilka träd vi skall fälla och först ut var en klunga på framsidan där gräsmattan skall komma. De var helt enkelt för nära terassen och trappan och särdeles vackra var de inte heller. Nu återstår bara att skydda de träd som blir kvar i gräsmattan och sedan, bara vägen torkat så att den håller transporten och "någon" bestämt att viktbegränsningen på vägen inte längre gäller, skall vi breda ut fyllnadsjord och mylla och så hinner vi förhoppningsvis så gräsmattan i år ännu.

 Så här såg det alltså ut förut. På den undre bilden ser man att träden kom ganska nära den provisoriska trappan.Oj, vad skönt det är att ha odlingslådor istället för tegel och skivhögar på andra sidan om enen.

Och så här ser det ut just nu. Sådär överväldigande stor skillnad är det ju alltså inte. Det största frågetecket är väl vad vi skall göra av den där klungan på tre träd som är kvar. Jag håller lite på att bara låta det största bli kvar, det är ju det enda som står rakt. Fast det kan ju hända att det skulle se lite väl ensamt ut där mitt i helt för sig själv.

Browniecupcakes med muscovadosocker

(Jag önskar mig en ny kamera. Det är omöjligt att fota närbilder med den vi har.)

Det blev lite frosting kvar från gårdagens makroner så då var jag ju tvungen att baka lite cupcakes att sätta den på idag. Jag gjorde likadana som till vappen, men jag bytte ut strösockret mot mörkt muscovadosocker och så satte jag i tre blåbär per cupcake. Jag gjorde en liten sats som räckte till tio minicupcakes och det skulle antagligen ha blivit fyra stora. Även denna gång hämtade jag tipset från Toves blogg. Frostingen hade dock så stark smak att man kunde ha lagt i ännu mera blåbär. Jag vet inte heller vad jag skall göra för att min cream cheese frosting inte skall bli så lös. Nu hade den ju varit i kylskåpet sen igår och ändå rann den ut ganska mycket. Skall man sätta i mera florsocker eller smör eller minska på citronsaften eller kanske göra alltihop? Jag tror att jag får öva lite på att göra rosor ännu, tur att de är oskarpa.

Makroner och dockhem

Makroner, eller macarons som de nog också tycks kallas även på svenska, är verkligen roliga att baka. Man kan variera smaken i det oändliga, både på själva marängen och på fyllningen och dessutom går det att göra dem i alla möjliga vackra färger. Jag ville göra våriga morsdagsmakroner åt mig själv. Men jag borde kanske ha gjort blåvita hockeymakroner istället för jag misstänker att de försvinner redan ikväll.

Jag färgade dem röda och gröna. Fyllningen är cream cheese frosting gjord på smör, florsocker, philadelphiaost, vaniljsocker och citronskal och -saft. Nästa gåns skall jag spritsa dem med en tyll med mindre öppning så får jag dem kanske lite rundare.

Första gången jag stötte på makroner var då jag under andra studieåret vid ÅA läste Henrik Ibsens Et dukkehjem. Alldeles i början av första akten, efter att Nora betalat budet som kommer med julgranen, står det nämligen så här: "NORA. (tar en pose med makroner opp av lommen og spiser et par; derpå...)".

Som ambitiös studerande googlade jag förstås makroner, för jag hade ingen aning om vad det var. Jag tror inte att det var lika populärt att baka dem för 7-8 år sedan som det är nu, för att baka fina saker och visa upp vad man gjort måste ju vara något som ökat i och med bloggandet. Då följde åtminstone jag inga bakbloggar med häpnadsväckande cupcakes, tårtdekorationer och makroner.

Nora sitter i sitt dockhem och äter makroner i smyg för sin man. Bloggare står i sina kök med kamerorna i högsta hugg för att kunna visa världen sina dockhem. För visst får man ofta känslan av att det många bloggare visar upp är just dockhem. Men mig stör det inte för det är sådana bloggar som jag vill läsa. Enligt mig är det helt på sin plats att man visar upp den vackra sidan för jag har inget som helst intresse av att läsa statusuppdateringar, bloggar eller forumdiskussioner där det klagas över allt och ingenting. Därför visar jag med gott samvete upp det som jag gjort och det som jag har som gör mig glad. Hoppeligen gör det också någon annan glad. Att det sedan finns människor som, precis som Ibsens Nora, lever i en stor livslögn där det bara är fasaden som räknas, är en helt annan sak.

En febrig förmiddag

kan man passa på att lappa byxor medan barnen ritar. 

 Vårt golv är fint, men det har en liten svaghet.

Sedan somnade de snällt medan jag torkade damm. Fast det var nog bara en av dem som sov på riktigt.

Olja och mylla

Ja, det är vad mina händer doftar just nu. Men här inne doftar det av pannkakan i ugnen.

Dagen började ute i solsken. Jag oljade våra utemöbler, Adam fixade morsdagspresenter och Jonas satte ihop en rulle till trädgårdsslangen och sprang efter Noah.  Medan vi åt kom mommo och moffa med 10 stycken sättpotatis och plockade ner dem i den stora odlingslådan. 

 Gissa vad som är årets morsdagspresenter!
 

Nyoljade möbler. Vart försvann solen?

Sedan planterade vi våra 10 stycken Polka jordgubbsplantor, som vi köpte igår, i en av våra mindre lådor och täckte in dem med duk.

Under gårdagens Åboresa handlade vi förutom jordgubbar också lite blommor. På samma sida av huset som odlingslådorna uppstod under sprängningen en liten bergsvägg, så jag plockade bort sprängstenen så att jag fick en ordentligt djup grop intill kanten. Där har jag nu grävt ner tre stycken rosa Astrid Lindgren rabattrosor, lammöron och blå kantnepeta (kattmynta). Det lilla blomlandet står i full sol så växterna borde trivas, fast det kan ju hända att någon som vet lite mer om trädgårdar skulle småle åt växtkombinationen. Jag har bara samlat ihop blommor som jag tycker att är fina och tror att skulle passa tillsammans.